machupicchu

Simmade tvåhundra meter idag. Skapligt duktigt. Känner mig även lite halvt invalido i hela kroppen. Men invalido är väl ändå ganska nice. Jag har en smart och filosofisk vän som sa något väldigt klyftigt idag, som är värt att lägga på minnet. Inte för att det har med något att göra... men ändå; Don't hate the player, hate the game.

1. Sol.

2. Ledig.

3. Glad.

1. Jag missbrukar soyamjölk, ligger åtminstone i riskzoonen.

2. Min älskade kokosparfym är slut. Arrrrgh.

3. Kiss – I Stole Your Love

Mycket fin cover.

Indigo får mig att tänka på regndropper, därför tänkte jag dela med mig av en väldigt underhållande händelse som inträffade idag när jag åkte hem från skolan. Det regnade det och det var ganska fint. Jag var för en gångs skull lycklig över att det regnade. Det droppade så vackert på rutan. Synd att jag inte hade kameran med mig. När jag satt där i drömmarnas värld tänkte jag att: "hm, gud vad skönt det skulle var att ta sig en promenad i regnet, en regnpromenad. Det regnar ju trots allt inte så mycket. Lite vatten har väl ingen dött av? (Ehm, titanic?)". Jag vill bara påpeka att detta var ungefär två sekunder innan jag reste mig upp för att kliva av bussen.

Precis när dörrarna hade öppnats och jag satt ner min fot i marken var det som att någon hade hört min föregående tanke. Någon häller en hel jävla tsunami över mig. Det var inte ens kul. Eller jo, lite. Men jag blev nästan lite arg. Tänk vad det måste sett roligt ut för de som satt kvar på bussen. Jag såg ut som ett o-mulligt sjölejon... fast sjölejon är ju ganska söta, så söt var jag allt. Hur som haver var det komiskt och förmodligen är det bara jag som skrattar åt det. Men ändå; önska er inte vad som helst... speciellt inte när ni är aströtta och ashungriga. Jag sprang hem blöt som jag var och somnade på soffan som vanligt. Vaknade med världens kreativitet. Det finns en mening med allt.

På tal om tigrar; Fleet Foxes – Battery Kinzie

Myggor är jobbiga varelser. Speciellt när man ska sova. Faktiskt ganska rejält jobbiga. Särskilt när man vet att myggan ifråga befinner sig ungefär ett myrsteg från ens öra. När man väl tänder lampan för att göra kaos av den så tystnar den. Spårlöst försvunnen, som om den aldrig existerat. Man springer runt som en galning, klättrar på väggar, stolar, hyllor och river ner hela rummet. Endast för att göra virrvarr av en liten meningslös mygga som inte ens vet vad meningen med livet är. Sjukt värt det. Och när man släcker lampan igen så fortsätter den surra igen. Sådär fortsätter det tills man inte orkar mer. Tills man inser att det kanske inte bara handlar om en enda mygga. Jag hatar det fenomenet. Varför låter myggor egentligen? Grymt irriterande. Jag behövde bara ventilera mig lite. Nattliga problem kan vara bland det jobbigaste som finns ibland. Speciellt när myggor är involverade.